Sportlov, varm choklad, klyftad apelsin och lite…

Då var det sportlov igen. Det börjar i väst för att avslutas i norr. Om jag förstått rätt är Jokkmokk sist ut vecka 11. Låter lite ensamt.
Jag minns genomsvettiga långkalsonger efter att ha tvingats ut att åka längd, på skidor från tidigt 1900-tal vilka doftade tjära. En plåga. Pjäxorna var hårda och torra som torkade grisöron (hundgodis). Men belöningen fanns i form av världens godaste apelsinklyftor, och världens godaste varma choklad. Så enkelt, men så gott. Ingen grädde, inga marshmallows, ingen riven choklad, inga chiliflakes, bara vanlig varm god choklad. Var det dåligt väder fungerade samma meny utmärkt tillsammans med ett Tintin seriealbum och LP skiva liggandes på sängen. Man lyssnade alltså på albumet och tittade på bilderna så man slapp läsa.  Krävde lite simultankapacitet, och man var tvungen att vända på skivan i halvtid, vilket var lite jobbigt. Men hey, det var trots allt sportlov.  I myndig ålder var det bussresor till Alperna som gällde. Apelsin och choklad byttes ut mot öl och Jägermeister. Eller öl och Stroh Rum. Den senare fungerade också alldeles utmärkt att blanda med varm choklad. En bra start på morgonen tillsammans med lite cornflakes.
Men nu håller cirkeln på att slutas. Slalomskidorna är undanstoppade. Ingen resa till Bad Gastein är bokad. Det är bara jag och mina längdskidor. Produktutvecklingen har gjort underverk. Skidorna går faktiskt framåt, trots total avsaknad av teknik. Och pjäxorna är så sköna och varma att man inte vill ta av dem. Inga förfrusna tossingar här inte, eller kliiga raggsockor.
Och jag är tillbaka till min klyftade apelsin och varma choklad. Enda skillnaden är att jag har uppgraderat min pulverchoklad till Kahls Förstklassiga Chokladdryck med 40% kakao. Ingen grädde, inga marshmallows, ingen riven choklad, inga chilliflakes, kanske bara en liten, liten skvätt Stroh Rum. Men hey, det är trots allt sportlov…